Gamblers Fallacy

Gambler's Fallacy är ett begrepp som beskriver den felaktiga uppfattningen som många människor har om att oddsen för en särskild slumpmässig händelse har något samband med tidigare förekomster av samma slumpmässiga händelse.

Gambler's Fallacy kallas även ibland 'The Doctrine of the Maturity of Chances' och 'Monte Carlo Fallacy', vilket är en referens till det berömda fallet som inträffade år 1913 i ett casino i Monte Carlo. Under en omgång av roulette landade roulette-kulan på svart flera gånger på rad. När kulan hade hamnat på svart femton gånger satsade ett rus av spelare på rött. Efter den tjugionde gången kulan hamnade på svart började spelare fördubbla och tredubbla sina satsningar på rött och hävdade att det inte fanns en chans på miljonen att kulan skulle kunna hamna på svart ännu en gång.

Detta fall är ett perfekt exempel på Gambler's Fallacy. Spelarna fortsatte att satsa enorma summor pengar på rött på grund av att de felaktigt trodde att tidigare rundor hade någon inverkan på händelserna i framtida rundor.

De enda som vann på detta felslut var kasinoägarna som lyckades dra in en flerfaldig vinst i jämförelse med en genomsnittskväll.

Anledningen till att de flesta följer denna felaktiga logik är att människan är kognitivt partisk. Detta innebär att de flesta tror att en serie av slumpmässiga resultat hänger samman i längden. De anser att eventuella avvikelser från genomsnittet måste balanseras ut så småningom.

Fråga dig själv detta - om ett mynt kastas nio gånger och hamnar på klave varje gång, vad är då chansen att samma sak sker den tionde gången? Om du svarar att chansen att myntet hamnar på krona är större i och med att det har hamnat på klave nio gånger på rad så drabbas du av Gambler's Fallacy.

I själva verket är oddsen samma för varje slantsingling, oavsett hur många gånger innan myntet har kastats och vilken sida av myntet som har hamnat uppåt. Mynt har inget minne och varje slantsingling är en slumpmässig händelse som bär fasta odds på 50/50.